I området finns mineraltillgångar och viss gruvdrift har förekommit, men på grund av begränsade malmtillgångar utvecklades dock aldrig gruvdriften fullt ut. Under 1700- och 1800-talen etablerades istället flera järnbruk för så kallat manufaktursmide. Efter den så kallade bruksdöden på 1870- och 80-talen upphörde järnhanteringen i stort inom landskapet och många av de gamla järnbruken omvandlades till massa- och pappersbruk. Längs Kristinedalsälven i Fröskog anlades Lisefors bruk år 1795 och Kristinedals bruk år 1837. Omkring år 1880 lades Kristinedal ned samtidigt som Lisefors övergick till pappersbruk. Efter ett flertal konkurser övertogs verksamheten av direktör Johan Fenger-Krog från Göteborg, vilken 1901 bildade Fengersfors Bruks AB och samtidigt lät ändra ortens namn till Fengersfors. Pappersbruket eldhärjades 1906, men återuppbyggdes direkt. År 1913 introducerade företaget oceanpappret, ett fukttåligt papper med mellanlägg av asfalt och ogenomträngligt för fukt. I slutet av 1940-talet installerade Fengersfors bruk som första sulfatfabrik i världen en kokprocess för kontinuerlig drift. År 1969 köptes bruket av AB Enderlein & Co.

Pappersbruket lades ned 1978 och har numera småföretag och konstnärskollektivet Not Quite som hyresgäster. Not Quite bildades 2003 och har bidragit till att stabilisera befolkningsnedgången efter brukets nedläggning.